Jag tycker inte det är kul att shoppa längre. Tycker inte ens om ordet "shoppa". Kan rent av bli irriterad av att höra eller läsa det. Det är helt annat än vad jag tidigare tyckte. Tidigare var jag en "slav" av shopping. Jag överkonsumerade något så enormt. Kunde liksom inte vara utan det. Älskade att komma hem med en påse och tog upp kläderna direkt och tittade på och provade. Hittade alltid någon något jag "behövde". Men vad gav det mig egentligen? En kortvarig så kallad "lycka". En överviktig garderob, både min och barnens. Pengar som slängdes ut på onödiga kläder istället för att läggas på nödvändiga saker, sparas eller skänkas till välgörenhet.
När vi fick vårat första barn ville jag inte ärva kläder till honom. Jag vill köpa själv. Och det gjorde jag. Alldeles för mycket. Varje gång det kom hem rabattkuponger på posten till olika kedjor vara jag ju tvungen att gå och handla något. Inte för att det behövdes utan bara för att det var så kul. Jag konsumerade så mycket så jag gömde det för min man och tog fram det efter några veckor. Då kunde jag säga att det har vi haft "länge".
När jag jobbade på en av de större kedjorna hade jag delvis rabatt på allt i butik. Dessutom var det en gång i månaden utförsäljning av provplagg där varje plagg kostade ca 10-20 kronor. Varje gång tänkte jag att jag behöver ju egentligen inte köpa något men ändå gick jag dit. Jag kunde ju hitta något som jag eller barnen "behövde". Och varje gång kom jag hem med proppfulla påsar. Det kostade ju så lite. Det gick till en gräns när jag till slut mådde dåligt av att öppna garderoben, framför allt barnens. Det var överfullt med kläder och allt användes inte ens, eller bara någon enstaka gång. Det som fick mig att må riktigt dåligt var när min dotter, då ca 4-5 år, stod och tittade in i garderoben och skulle välja klänning. Hon hade inte en, inte två utan ett stort antal bara klänningar och hade svårt att välja för att det var så många. Jag kände då att det här är så fel när ett barn har detta överflödet.
Idag när jag går in i någon av de större kedjorna, ja även en del mindre butiker, så går jag ganska snabbt ut igen, utan att ha handlat. Tycker att jag behöver det egentligen inte. Får smått panik av alla kläder som finns där. Man ser inte träden för skogen. Överallt ser man "Köp, köp, köp." All min överkonsumtion har fått mig att nästan inte vilja handla längre. Kanske har det gått för långt åt andra hållet. Naturligtvis handlar jag men någonstans tar det ändå emot. När jag kommer hem med en påse lägger jag den på bordet och där blir den liggandes. Jag packar inte upp det jag köpt, tycker inte det är så kul längre. Påsen ligger kvar och det har till och med hänt att jag glömt av att jag köpt det och kommer på det senare. Jag är inte längre glad när jag kommer hem med en påse med kläder. Däremot, till skillnad från tidigare, är jag glad när vi har fått ärva kläder. Glad över att kläderna får återanvändas.
Jag anser att jag fortfarande har en överviktig garderob. Framför allt har mina döttrar det. Men det går åt rätt håll. Jag vill ha kläder som är av bra kvalitet, som har tillverkats under bra förhållanden både ur miljösynpunkt och arbetsmiljö och gärna begagnade kläder. Jag vill inte ha mer kläder än det jag faktiskt använder och behöver.
Det är helt enkelt inte kul att shoppa längre. Känns konstigt men bra. Kan jag minska mitt "shoppande" så mycket så kan nästan vem som helst. Jag säger inte att vi ska sluta konsumera. Däremot tycker jag att vi ska konsumera mindre och mer medvetet.
