Vi tar det ofta för givet. Vi verkar ibland tror att vi ska leva för alltid. Eller så tänker vi inte alls. Vi rusar på och gör allt vi vill, allt vi måste och ibland lite till. Kanske stannar vi upp någon gång och tänker till. Kanske gör vi det inte. Kanske är vi nöjda med våra liv. Kanske tänker vi att det borde vara något mer i livet än stress och jäkt. Kanske är vi inte nöjda med hur våra liv har blivit.
Så händer det något och allt stannar upp. En olycka, en sjukdom, ett dödsfall eller någon annan svår händelse. Något som man inte var beredd på men något som förändrar allt. Förhoppningsvis tänker vi till och kommer på vad som är viktigast för oss, vad som verkligen betyder något. Förhoppningsvis tar vi hand om oss själva och dom vi älskar. Förhoppningsvis lär oss att livet inte är någon självklarhet. Förhoppningsvis lever vi våra liv på ett nytt sätt och förstår att varje dag är en gåva.
Förhoppningsvis kan vi lära oss att förstå det utan att det först behöver hända något.
