Höstens förändringar och beslut.

Jag fick som sagt mitt drömjobb i augusti. Det är fortfarande mitt drömjobb. Jag har trivts jättebra! Men...

Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Jag trodde att det skulle gå ihop med mitt familjeliv. Jag jobbade 75%, studerade 50% på distans, pendlade ca 3 timmar varje dag och hade familj. Barn på 3, 6 och 8 år. Ja, du kan nog själv räkna ut att det inte gick ihop.

I början av hösten fungerade det. Jag mådde bra och vi fick ihop det. Men ju längre in i hösten vi kom, desto sämre mådde både jag och min familj. Stress byggdes upp i mig. Jag brottades om var jag skulle vara. Jag var inte tillräcklig för min familj och jag kunde inte lägga ner riktigt den tid jag behövde på jobbet. 3 timmar varje dag försvann från mitt liv. 3 timmar där jag inte kunde göra något. 3 timmar som jag annars hade kunnat lägga på jobbet eller/och familjen.

Familjen blev lidande, jobbet blev lidande, studierna blev lidande, intressen blev lidande, jag blev lidande, ALLT blev lidande. Jag började känna att ångest var nära och jag fick tänka på min andning. Jag upplevde att det inte fanns luft att andas. Jag förlorade så mycket tid från mina barn och kände att jag vill inte vakna upp om några år och ångra den tiden. Till slut kom jag till ett vägskäl där jag behövde göra ett val. Ett jobbigt men ändå väldigt enkelt val. Jag valde det som betyder mest av allt i mitt liv. Det som inte kan mätas med något annat. Det som jag inte under några omständigheter vill förlora eller skada. Min familj. Inget jobb eller pengar i världen är värt något jämfört med min familj. 

Det blev ganska snabba beslut och precis innan jul jobbade jag min sista dag. Det var jobbigt att säga hejdå till kollegor och studenter. 

Vad händer nu? Jag fortsätter studierna på halvtid. Jag är trots allt säker på att det är rätt jobb men att tiden inte var rätt nu. Resterande halvtid kommer jag troligen inte göra något. Ekonomin kommer att bli betydligt sämre. Min man kommer även att plugga med bara en deltidstjänst. Men jag är övertygad om att detta är rätt beslut och att vi lär oss leva efter våra låga inkomster. Jag känner mig trygg i beslutet och tror att livskvalitén kommer att bli betydligt bättre. Jag vill finnas till för mina barn och min familj. Jag vill vara där dom är.

Min viktigaste roll i livet är: MAMMA. 

Jag är tillbaka...

...med nytt utseende och på lite annat sätt. Hela hösten har gått utan något inlägg. Mycket har hänt och livet ser annorlunda ut. Därför ser även bloggen annorlunda ut.

Från början var det mer en yrkesinriktad blogg och allteftersom har den förändrats till att nu vara en kombinerad yrkes- och familjeblogg. Det kommer att bli blandat innehåll. Olika tankar, känslor och åsikter. Om att vara mamma. Om yrkesval. Om skädderi och sömnad. Om att vara student. Om livskvalitet. Ja, om allt mellan himmel och jord...

Vill med detta inlägg bara berätta att jag är tillbaka. Hej!

Nytt jobb!

Jag har fått jobb. Ett drömjobb! Som jag har skrivit tidigare så studerar jag till yrkeslärare på halvfart och distans. Har länge velat komma till Tillskärarakademin i Göteborg. Den drömmen har nu gått i uppfyllelse! Från och med igår så jobbar jag där som lärare i skrädderi. Superkul! Mina studier fortsätter parallellt med arbetet.

Syhörna/matsalsbord

Jag skulle så gärna vilja ha ett eget syrum eller åtminstone en ordentlig syhörna. Det är tyvärr inte möjligt där vi bor nu. Istället har jag mina symaskiner på matsalsbordet. Det är skönt att ha allt framme så jag lätt kan sy och det blir inte så stort projekt om jag bara ska sy några sömmar. Matsalsbordet står i vardagsrummet och används bara några få gånger om året, vid kalas eller när det kommer vänner/gäster och vi ska äta tillsammans. Därför har jag valt att ha mina symaskiner på det, istället för att det ska samla damm.

MEN, jag trivs inte riktigt med hur det ser ut. Nu är det mest stökigt. Det är varken matsalsbord eller syhörna. Jag skulle vilja få det snyggare. Funderar ibland på att ta bort matsalsbordet och ha ett arbetsbord. Skulle vara skönt med en syhörna som verkligen är en syhörna fullt ut. Men samtidigt är det så skönt att ha matsalsbordet när det väl är folk hemma. 

Så min fundering är: hur kan jag kombinera matsalsbordet med syhörna på ett snyggt och bra sätt? Kan man ha någon vägghylla och lätt ställa upp maskinerna på när man vill använda bordet till annat? Ta bort tavlan? Byta lampan? Jag vill på något sätt få en syhörna av mitt matsalsbord. Det finns ingen plats för något mer bord.

Så här ser det ut just nu:

Har googlat på bilder och fått lite idéer men jag vet fortfarande inte hur jag ska lösa det. Skulle behöva lite tips tror jag...

Återbruk

För ett tag sedan låg jag i soffan och tittade på en babyfilt som inte längre används och som inte heller kommer att användas av oss mer. Det slog mig att det är ju faktiskt lite tyg i den. Ett tyg på ena sidan och ett annat tyg på andra sidan. Dessutom var det bandkant runt hela. Jag sa till mina döttrar att jag kanske kunde sy något till dem av det. Min äldsta dotter var med på idén och ville ha en klänning av det. Det var dessutom hon som hade fått filten när hon föddes.

Idag fyllde hon 6 år. När vi pratade för ett par veckor sedan om vad hon önskade sig sa hon bl.a. att hon ville att jag skulle sy en klänning av den filten. Att hon önskar sig ett plagg som jag syr blir jag jätteglad av och dessutom av något som blir återanvändning. Så idag när hon öppnade sina paket så var det en klänning i ett av dem. När hon öppnade det tänkte hon först att det var en filt, berättade hon. Men så såg hon att det var en ny klänning av sin gamla filt. Hon har haft på sig den hela dagen och hon sa ikväll att hon vill ha den imorgon med.

För 6 år sedan fick hon en babyfilt. Idag fick hon en klänning, gjord på tyget från hennes babyfilt. Bra för miljön och en klänning som ingen annan har.

Babyfilten i sitt ursprung.

Har tagit isär filten och fick två tyger och bandkant.

En klänning av blivit till. Blommiga tyget som kjoldel och det randiga som överdel. Bandkanten gjorde jag lite smalare och använde som bandkant i halshål och ärmhål. Jag tog även en bit av den och la in i midjesömmen.

En glad tjej med sin nya klänning! Dessutom med halsband som hon fick i present. :-)

Nysydd klänning med optisk illusion.

Hela våren letade jag efter en randig trikåklänning i marint och vitt. Jag ville dessutom ha den på ett speciellt sätt. Mitt letande gav inget resultat. Jag gick istället in i en tygaffär och där hittade jag tyget! Jag köpte det och det verkar vara ett bra tyg. Det har dessvärre legat hemma länge utan att jag har fått sytt min klänning. Men så igår tog jag tag i det och gjorde mönster. Visste exakt hur den skulle se ut och när mönstret var klart och jag skulle klippa ut i tyget så räckte det inte! Jag la det åt sidan och fick tänka om. Idag ändrade jag lite på mönstret, gjorde mindre vidd på kjoldelen och då räckte det. Klippte ut och har sytt den under dagen.

Jag har en A-formad kropp, det vill säga större nedtill än upptill. De diagonala ränderna på kjoldelen förvillar min större nederdel, så att den ser smalare ut. De horisontella ränderna i överdelen gör att jag ser bredare ut upptill och jag har även lagt axelbanden rätt långt ut på axlarna så att även de breddas. Midjan är markerad genom att det är en söm som bryter av. Vill jag markera den ännu mer sätter jag på ett skärp. Med andra ord, jag har med hjälp av optisk illusion gjort så att min A-formade kropp ser mer ut som en timglas-kropp. Smart va? :-) Det och mycket annat får man lära sig i en stilanalys.

Storlek och kvalitet

Kvalitet för mig är inte bara hur ett plagg är sytt eller hur färg och form håller sig efter tvätt. För mig hör även storlek och kvalitet ihop.

Jag har två kjolar till mina döttrar hemma som är ett exempel på detta. Den röda är storlek 74 (9 mån) och den lila är 110/116 (4-5 år). Den röda var jättestor när dottern var 9 mån, började använda den när hon var 2 år och kan fortfarande ha den nu när hon är drygt 3 år. Den lila är lite för liten i midjan för min stora dotter. Hon är visserligen snart 6 år men har fortfarande den storleken i annat. 

När jag vek tvätt kom jag på detta. Jag la den röda (74) på den lila (110/116) och vad såg jag? Den lilla var t.o.m. lite större i midjan än den stora! Väldigt konstigt måste jag säga. En storlek 74 ska ju helt klart vara mindre än en 110/116.

Ett exempel på dålig kvalitet, trots att färg och form har hållit sig bra. En bra kvalitet ska även vara rätt i storleken, enligt mig.

Barbie och Ken ska få nya kläder.

Har länge tänkt att jag skulle vilja sy kläder till döttrarnas Barbie och Ken. Jag har kommit över en bok på Tradera med mönster så nu ska det sys! Tygrester och slitna kläder ska få nytt liv. Barbie och Ken ska få skärddarsydda kläder. :-) Ser fram emot att få min bok och börja sy!

Roligare

Jag skrev tidigare att jag inte tycker det är kul att shoppa längre. Men det finns ett sätt som jag faktiskt tycker är kul. Som jag inte tyckte innan.

Jag var härom dagen på Myrorna i Göteborg. Kom därifrån med 4 plagg och ett skärp för 240 kr. Jättefina kläder. Det fick mig att må bättre än om jag skulle köpt nytt. Det gick inte åt så mycket pengar. Andras kläder återanvänds. Pengarna går till någon som behöver det.

Passade även på att träffa en vän som gick samma färg- & stilutbildning som mig. Hon praktiserar på Myrorna och vi lunchade ihop. En trevlig stund.

Fina kläder i marin stil.

Inte kul längre

Jag tycker inte det är kul att shoppa längre. Tycker inte ens om ordet "shoppa". Kan rent av bli irriterad av att höra eller läsa det. Det är helt annat än vad jag tidigare tyckte. Tidigare var jag en "slav" av shopping. Jag överkonsumerade något så enormt. Kunde liksom inte vara utan det. Älskade att komma hem med en påse och tog upp kläderna direkt och tittade på och provade. Hittade alltid någon något jag "behövde". Men vad gav det mig egentligen? En kortvarig så kallad "lycka". En överviktig garderob, både min och barnens. Pengar som slängdes ut på onödiga kläder istället för att läggas på nödvändiga saker, sparas eller skänkas till välgörenhet.

När vi fick vårat första barn ville jag inte ärva kläder till honom. Jag vill köpa själv. Och det gjorde jag. Alldeles för mycket. Varje gång det kom hem rabattkuponger på posten till olika kedjor vara jag ju tvungen att gå och handla något. Inte för att det behövdes utan bara för att det var så kul. Jag konsumerade så mycket så jag gömde det för min man och tog fram det efter några veckor. Då kunde jag säga att det har vi haft "länge".

När jag jobbade på en av de större kedjorna hade jag delvis rabatt på allt i butik. Dessutom var det en gång i månaden utförsäljning av provplagg där varje plagg kostade ca 10-20 kronor. Varje gång tänkte jag att jag behöver ju egentligen inte köpa något men ändå gick jag dit. Jag kunde ju hitta något som jag eller barnen "behövde". Och varje gång kom jag hem med proppfulla påsar. Det kostade ju så lite. Det gick till en gräns när jag till slut mådde dåligt av att öppna garderoben, framför allt barnens. Det var överfullt med kläder och allt användes inte ens, eller bara någon enstaka gång. Det som fick mig att må riktigt dåligt var när min dotter, då ca 4-5 år, stod och tittade in i garderoben och skulle välja klänning. Hon hade inte en, inte två utan ett stort antal bara klänningar och hade svårt att välja för att det var så många. Jag kände då att det här är så fel när ett barn har detta överflödet.

Idag när jag går in i någon av de större kedjorna, ja även en del mindre butiker, så går jag ganska snabbt ut igen, utan att ha handlat. Tycker att jag behöver det egentligen inte. Får smått panik av alla kläder som finns där. Man ser inte träden för skogen. Överallt ser man "Köp, köp, köp." All min överkonsumtion har fått mig att nästan inte vilja handla längre. Kanske har det gått för långt åt andra hållet. Naturligtvis handlar jag men någonstans tar det ändå emot. När jag kommer hem med en påse lägger jag den på bordet och där blir den liggandes. Jag packar inte upp det jag köpt, tycker inte det är så kul längre. Påsen ligger kvar och det har till och med hänt att jag glömt av att jag köpt det och kommer på det senare. Jag är inte längre glad när jag kommer hem med en påse med kläder. Däremot, till skillnad från tidigare, är jag glad när vi har fått ärva kläder. Glad över att kläderna får återanvändas.

Jag anser att jag fortfarande har en överviktig garderob. Framför allt har mina döttrar det. Men det går åt rätt håll. Jag vill ha kläder som är av bra kvalitet, som har tillverkats under bra förhållanden både ur miljösynpunkt och arbetsmiljö och gärna begagnade kläder. Jag vill inte ha mer kläder än det jag faktiskt använder och behöver.

Det är helt enkelt inte kul att shoppa längre. Känns konstigt men bra. Kan jag minska mitt "shoppande" så mycket så kan nästan vem som helst. Jag säger inte att vi ska sluta konsumera. Däremot tycker jag att vi ska konsumera mindre och mer medvetet.

En kjol med gott samvete

En kjol blev till idag. Min minsta fyller 3 år på söndag och hon är väldigt tjejig. :-) Storasystern fick en tyllkjol i julklapp och självklart ville hon ha det med. Svaret var då: "Du får önska dig det när du fyller år." Och nu är snart dagen här.

Eftersom jag tycker att vi konsumerar för mycket och jag bryr mig om miljön vill jag inte bara gå och köpa en kjol. EGENTLIGEN behöver hon inte heller en kjol. Hon ärver ju allt från storasyster. Men någonstans tycker jag ändå att det är kul att ge henne något eget.

Jag sparar på alla tygrester som kan räcka till något annat. Kom på att jag hade en liten bit blommigt tylltyg i rosa färger och hittade även en bit foder hemma. Även resår har jag sparat när det har blivit över. Det enda jag köpte nytt var en stor rosa knapp formad som en ros.

Resultatet blev det här. En kjol som INGEN annan har. Inte en kjol som var och varannan unge går runt i. En kjol där jag vet med säkerhet att ingen har jobbat med dålig lön och dåliga förhållanden. Jag skulle helst vilja veta hur tyget ät tillverkat, både ur miljösynpunkt och under vilka arbetsförhållande. Men med tanke på att den är gjord av material som många kanske skulle ha slängt och att jag inte har köpt nytt tyg, tycker jag att det ändå är bra.

En kjol som kan användas med gott samvete.

Man måste bestämma sig.

Jag vill så mycket, men har inte den kapacitet och tid som behövs för att göra allt. Min huvudsyssla är att studera till yrkeslärare och det är vad jag måste, och vill, koncentrera mig på. Förutom det har jag även ett extrajobb.

En person sa en gång till mig: "Man måste bestämma sig för vad man gör." Jag var inte redo för det då, för jag ville så gärna hålla på med allt. Men nu är jag där. Att studera på helfart, arbeta extra och ha familj med tre barn tar all tid. Då hinner jag inte med mer. Något blir lidande. Det jag gör vill jag göra helhjärtat. För att kunna göra det kan jag inte ha för mycket runt mig för då gör jag inte ett tillräckligt bra jobb.

Detta innebär att jag just nu, och en tid framöver, lägger hobbyverksamheten på is. Jag tar inte emot skrädderijobb och gör inte heller färg- & stilanalyser för tillfället. Jag hoppas och tror att jag kommer att ta upp det igen.

Bloggen kommer att finnas kvar. Jag kommer så småningom att ändra lite utseende på den och försöka att göra fler blogginlägg. Det kommer då att handla om kläder och tillverkning. Inte en modeblogg utan en blogg om kvalitet, färg och stil. Det tycker jag är viktigare än mode.

Jag hoppas på att jag kommer ha tid för bloggandet och att ni vill fortsätta följa mig.

/Emma