Du har nog märkt det och jag vet om det själv. Men jag tror att du har det med. Att vi alla har det, mer eller mindre. Bekräftelsebehov, alltså.
Har funderat mycket på det. Jag trodde för några år sedan att jag inte hade det. Var ganska övertygad om det. Så fel jag hade. Jag har ett stort bekräftelsebehov. Men det visar sig olika för olika personer. Jag är aktiv på Facebook och Instagram, bland annat. I perioder är jag mer aktiv. Jag håller på att lära känna mig själv på ett sätt jag inte gjort innan. Jag har insett att när jag mår som sämst så är jag som mest aktiv på sociala medier. Jag har ibland tänkt: "Jag måste skriva något." Jag har egentligen inte haft något av intresse att skriva men känt att jag har behövt det för att få lite uppmärksamhet och några som "gillar". För mig visar sig mitt bekräftelsebehov bland annat på detta sätt. För någon annan visar det sig på ett helt annat sätt.
När man är barn är det accepterat att vilja bli sedd. När man sedan är vuxen förväntas man bete sig på ett visst sätt. Det är inte längre accepterat att skrika efter uppmärksamhet. Men vi är alla barn. Även som vuxen vill man bli sedd, älskad och accepterad som den man är. Men vi ska inte heller glömma den som är tyst och inte syns och hörs lika mycket. Den personen har också behov.
Vi tycker ibland: "Varför gör den si eller så?" Det kanske ligger något djupare i att en persons beteende. Personen kanske hade en jobbig uppväxt. Kanske inte fick så mycket kärlek och blev inte sedd. Kanske har varit med om en traumatisk händelse. Kanske går igenom en svår tid. Kanske inte har så många vänner. Det kan finnas så mycket under ytan som vi inte har en aning om. Vi har alla våra krig som vi kämpar med. Vi bör tänka på att vi vet inte vad som rör sig innanför personens väggar eller hur personen mår.
Har man större bekräftelsebehov om man inte mår bra eller har dålig självkänsla? Minskar det om vi har bättre självkänsla? Det kan vara så. Men jag tror ändå att vi inte kommer ifrån det helt och hållet, oavsett hur bra vi än mår. Nu när jag är medveten om mitt bekräftelsebehov tänker jag ibland att jag inte ska visa upp behovet och jobba på att få bort det. Jag har t.ex. ibland börjat skriva en status men sen raderat den. Andra stunder tänker jag att jag kan väl lika gärna bara acceptera att jag har det.
Vad vill jag säga med detta inlägg? Egentligen bara en önskan att vi ska acceptera varandra och varandras bekräftelsebehov. Även om det inte ser ut som vårat egna. Men alla har bekräftelsebehov. Jag har det. Och du med. Fortsätt vara som du är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar