Hur mår jag? Egentligen?

- Hur är det?
- Bra.
- Men hur mår du?
- Jag mår bra.
- Men hur mår du egentligen? Psykiskt. Brottas du med något?

Samtalet hände häromdagen. En person frågade mig hur det var. Hur berättade att hon läser det jag skriver och undrar om jag egentligen mår bra. Du vet vem du är. Jag vill tacka dig för att du frågade. Jag uppskattar det enormt.

Sanningen, som jag svarade henne, är både ja och nej. Jag har saker jag brottas med. Saker jag inte vill eller kan berätta här. Saker bara mina närmaste vet om. Gamla saker. Nya saker. Saker jag inte kan påverka. Saker jag kan påverka men som är jobbigt. Saker med mig själv. Andra saker som har hänt.

På frågan om jag mår bra, skulle jag ena dagen svara ett självklart ja. Andra dagen skulle det egentligen vara nej. Men jag svarar oftast ja. Eller så där. Jag har en förmåga, på gott och ont, att trycka bort ett problem. Det löser sig för stunden. Men det finns där. Någon gång kommer det fram och då är det mycket jobbigare att bearbeta det.

Men i grund och botten så mår jag, trots allt, bra. Mitt i mina jobbiga och tuffa dagar vet jag att jag någonstans mår bra och att det kommer bättre dagar. Ibland underbara dagar. Så som livet trots allt ändå ser ur. För alla. Mer eller mindre. Vi har alla något vi brottas med.

Att hon frågade mig efter ett ärligt svar fick mig att fundera. Vi frågar varandra "Hur är det?" Vi svarar oftast per automatik att det är bra. Eftersom vi säger det som en hälsningsfras förväntar vi oss oftast inte något annat än "bra". Borde vi faktiskt ibland göra som personen som frågade mig, att fråga hur det EGENTLIGEN är? Mitt i vardagen. Inget planerat samtal utan oväntat när det faller in. Inte när det "passar" för det gör det sällan om man ska börja fundera. Inte till varje person vi träffar men ibland när vi känner att den här personen kanske behöver det. Det behöver inte heller vara en nära vän. Jag själv är jättedålig på att ställa en sån fråga. Även till mina närmaste som jag helst av allt skulle vilja. För att ställa den frågan gäller det även att vi har tid, och ork, för att lyssna på ett ärligt svar. Ibland är det kanske där skon klämmer.

Om du också undrar hur jag mår, så vet du nu. På ett ungefär i alla fall. Slutligen; tack igen för att du vågade fråga och för att du visade din omsorg.

Sista dagen

Tio veckor går så fort! Tycker det var nyss jag började min VFU. Idag gjorde jag min sista dag för denna gången. 

Jag har varit på Burgårdens utbildningscentrum, hantverksprogrammet och textil inriktning (fashion design). Jag har trivts jättebra denna gången med. Var där för ett år sedan också. Nästa år blir det sista perioden. Tack till alla goa elever och lärare för denna gången! Och tack för blommorna!

Imorgon ska jag göra klart tentan sen blir det universitetsdagar och nästa kurs drar igång. 

Känner mig som en ny människa

Det kanske låter överdrivet, men lite så är det. Kom hem ikväll från retreathelgen som har varit mycket bra. Att beskriva i detalj hur det har varit är omöjligt. Vissa tankar vill jag inte heller dela med mig. Men det har varit en mycket nyttig helg. När jag letade efter retreathelger så letade jag efter en i kristen regi. Min tro är viktig för mig och jag ville ha med det i retreaten. Jag hittade att Smyrna ordnar retreater på Smyrnagården utanför Alingsås. En väldigt vacker plats intill en sjö.

Jag har haft tid att tänka. Massor. På livet. Vad som är viktigt för mig. Jag har läst. Både i Bibeln och i en annan bok jag hade med mig. Har promenerat i skogen. Har legat ute på en bänk och tittat upp i himlen och sett hur molnen rört sig. Har lyssnat på vinden. Har legat inne på en soffa. Slumrat till ibland. Druckit en kopp kaffe ute på trappen.

Har lyssnat på bibelundervisning. Har bett. Har insett hur viktigt det är att vi stannar upp ibland och funderar över vad vi gör och var vi är på väg och varför. Har reflekterat över tacksamhet.

Har ätit fantastisk mat. Troligen blev den mer fantastisk för att man inte har gjort den själv utan bara kan sätta sig och äta. Troligen upplevde jag den också mer fantastisk för att alla mina sinnen var mer öppna. Fått efterrätt eller kaka efter lunch och middag.

Har även varit rastlös emellanåt. Men även det har varit en skön känsla. Hemma går allt i ett och jag hinner inte bli rastlös. Önskar mer rastlöshet i vardagen.

Har längtat efter min familj. Det är sällan vi är ifrån varandra och jag tror att det är bra att få längta ibland. Funderade när jag gick från färjan hem över att tiden gick väldigt långsamt i helgen. Hemma i vardagen går en dag förbi innan man hunnit blinka, men där var tempot ett helt annat så en dag kändes väldigt lång. På ett positivt sätt. Det kändes när jag gick hem som att jag hade varit borta jättelänge och det var fantastiskt att komma hem och känna värmen från min familj.

Utvilad. Med ny energi.

På väg till tystnaden

Sitter på tåget. Är på väg till en retreat. Fredag till söndag på en plats där jag är tyst och får tid för återhämtning och reflektion. En paus från vardagen och livet som rusar förbi. En paus där jag hinner tänka, känna och be. En helg där min iPhone är avstängd och jag är utan dator, Facebook, instagram och sånt som tar min uppmärksamhet. En helg där jag inte är kontaktbar. En helg jag har längtat efter. Helt själv. 

Jag loggar ut från allt. På återseende. 

Man måste våga

Har funderat på det ett tag. Till slut bestämde jag mig för att göra det. 

Har haft håret uppsatt på ena sidan ibland och trivdes väldigt bra i det. Blev sugen på att klippa håret kort den sidan. Idag var jag på Svenska Frisörskolan i Göteborg och gjorde det. Efter velande fram och tillbaka bestämde jag mig att jag måste våga. Det växer ju alltid ut annars.

Före (spegelvänt)

Efter

Jag blev nöjd! 

När ögonlocken inte orkar

Att ligga jämte sitt barn. Att se hur ögonen blinkar. Blinkningarna blir tätare och tätare. Varje blinkning blir längre och längre. Till slut orkar ögonlocken inte öppnas längre. Ögonen förblir stängda och andningen blir tung. Att se sitt barn somna. Då fylls jag med kärlek.

Då blev det tyst

Efter hämtning på dagis (veeet att det heter förskola men jag säger fortfarande dagis) och fritids så åkte vi och köpte pålägg. Mitt krav om de skulle följa med in i affären var att de skulle vara lugna, lyssna på mig och göra som jag sa. Det gick så där. Vi kom hem och det var högt och lågt. Vi åt lite och det var fortfarande stojigt. Mutade med att om de var lugna så kunde de få varsin glass efter maten. Vet att det inte är det bästa med mutor men ibland har nöden ingen lag.

De fick glassen och då blev det tyst. Tänk att något gott kan få den effekten. 

Granskning av lektion

Igår var dagen då jag skulle få min dom. Jag läser, som det flesta vet, till yrkeslärare inom textil och har min VFU (praktik) nu. Det är min andra VFU-period och då kommer det en från universitetet och kollar när man har en lektion och sedan följer ett samtal, som skulle vara ca 1,5 timme, om hur lektionen gick.

Jag har bävat inför denna dagen sedan kursen började. Jag var inte lika nervös som jag trodde jag skulle vara men jag började dagen med att tappa mina nycklar på golvet som jag inte gjort innan. Mina kolleger, som jag kallar dem även om de inte är det, skrattade. :-) Jag var inte nervös för att ha lektionen i sig, men att någon kollar vad och hur man gör, säger och hanterar olika situationer gör mig nervös. Men det jag var mest nervös för var samtalet efter. Jag har alltid tyckt att muntliga förhör av olika slag har varit grymt jobbigt. Detta var i och för sig inget förhör men känslan var liknade. Jag kan ibland få black out när jag får en fråga som jag måste svara direkt på. Speciellt om jag känner att jag måste svara bra. Då kan det låsa sig och inget kommer ur mig. Det hände inte riktigt igår men det var nära. Jag lyckades ändå sätta igång munnen och få ut ett svar. Min handledare var med under samtalet och hon var till stor hjälp. Lektionen gick bra och eleverna tyckte om att få sy rosor. Det kändes dock lite konstlat när någon är där och kollar.

Jag fick både beröm och kritik. Kritiken jag fick var bra och jag ska ta mig till den och jobba på det. Om ett år blir det en ny granskning.

Idag läser jag inför examinationsuppgiften. Har haft ett lunchbreak och ska nu läsa vidare.

Tjing, tjing!

Vår och självvärdering.

Jag tog en promenad på lunchen idag. Jag gick ut i bergen intill havet. Jag satte mig en stund och lyssnade på vågorna. Ett underbart och lugnande ljud om du frågar mig. Laddade på med ny energi.

Tillbaka hem och fortsatte plugget. Gjorde klart min lektionsplanering som skulle vara klar idag. Började sedan med en självvärdering som också ska vara klar idag. Jag ska ange hur jag tycker att jag nått målen för kursen. I vilken utsträckning jag anser att jag nått målen och på vilket sätt jag uppnått målen. Fem olika kursmål som jag ska beskriva. För en del är det lätt. För mig är det apsvårt. Jag har i vissa lägen lätt att skriva. Men andra lägen är det stopp. Det låser sig. Har jag nått målet? Kanske, kanske inte. Kan inte tänka och har ingen aning. Har suttit ikväll och lyckats skriva något i alla fall. 

Nu har det blivit "imorgon" så det är dags att sova. Godnatt. 

Underbar morgon

Vad underbart det är. När man inte behöver gå upp i ottan och sedan väcka trötta barn för att stressa iväg till skola och dagis. Idag är jag hemma och pluggar. Minstingen kom in till mig inatt och när min klocka ringde började hon också vakna. Vi kunde ligga och mysa en stund i sängen. Vår äldsta vaknade av sig själv och kom också in. Vi myste tillsammans alla tre en stund i sängen och sen gick vi upp och väckte mellantjejen. Hon vaknade betydligt lättare än de dagar när vi går upp tidigt. Underbart att hinna med morgonmys mitt i veckan.

Åt frukost i soffan. De var hungriga och åt mycket idag. Så mycket så att vi blev lite sena iväg. Jag har ingen tid jag måste passa när jag är hemma och pluggar. Men barnen skulle komma i tid till skolan. TRODDE jag... När vi kom till skolan var det inte en människa på skolgården. Hjärtat i halsgropen. VAD HAR JAG MISSAT??? Skulle vi lämna någon annanstans? Letade fram senaste mejlet från skolan och såg att det var studiedag idag. Just det, det hade jag glömt. Men vi hade ju anmält fritids så det var ingen fara. Barnen blev positivt överraskade när de hörde att det inte var någon skola idag.

Nu sitter jag hemma. Har druckit en kaffe och börjat med plugget. Gör min VFU (praktik för blivande lärare) och nästa vecka ska jag hålla en lektion där en från universitetet kommer och kollar mig. Sitter nu med min lektionsplanering som ska lämnas in idag. Ska gå ut i vårsolen senare när jag tar min lunch.

Ha det gott idag.

Jag hoppade på bussen

Ni vet, det där med att jag började med 16/8 och LCHF. Och att jag några dagar senare berättade att det sket sig. Jag skäms lite för att jag hakade på det. 

Jag läste igår på Aftonbladet. Mia Skäringer skrev: Det sista vi behöver är ännu ett diettips. Läs den om du inte har gjort det. Jag behövde läsa den och det finns nog fler där ute som behöver det. Hon skriver om hälsostressen. Att det är bäst att hoppa på den buss som alla andra åker med och att man gör det utan att egentligen tänka efter vart man är på väg. Det var precis det jag gjorde. Jag läste om 16/8 och tänkte att det hakar jag på. Det lät lite spännande. De dagarna jag gjorde det tyckte jag nästan var lite häftigt att jag klarade av flera timmar utan mat. Innan jag fick magkatarr, vill säga. Inte alls häftigt, säger jag idag. 

Jag är så trött på att bli påverkad av alla tips vi matas med. Och att se snygga, smala kändisar och tänka att så där vill jag se ut. Varför måste alla se ut så? Varför måste vi ständigt passa in i en mall? Jag har gått upp ca 4-5 kg under en tid. Jag fick för mig att jag måste gå ner det igen. För att se ut som de snygga, smala kändisarna. Men jag blir inte lyckligare för det. Lyckan sitter inte där.

När ska vi börja tänka själva? Jag tror egentligen att vi själva vet vad vi mår bäst av. Vad vi ska äta och inte äta. Hur mycket vi behöver röra på oss. Kan vi inte lägga ner alla dieter, hälsostress och tips av alla dess slag? Personligen har jag bestämt mig för att skita i alla tips och tänka själv. 

Jag hoppade på bussen. Men jag har hoppat av. 

Må bra UTAN 16/8 med LCHF

Det sket sig. Det får svida.

Tyckte det kändes bra första dagen. Ända tills det blev kväll. Jag fick så ont i magen och låg och kved mig. Insåg att det var magkatarr. Åt Novalucol och lite Verum hälsofil (inte LCHF). Efter en stund gick det över. Dagen efter gjorde jag ett nytt försök. Det gick mycket bättre men jag kände lite av magkatarr igen på kvällen. Inte lika mycket men ändå. Då bestämde jag mig för att skippa 16/8. Kände att det funkar inte när jag fick ont. Kände också att det blir svårt att passa in mina måltider i rätt tid. Jag fortsatte med vanlig LCHF. Tills idag. 

Jag bestämde mig för att må bra utan både LCHF och 16/8. Jag ska istället försöka göra det som inte brukar funkar, dvs att äta vanligt och tänka på att inte stoppa i mig godis och annan skit. Jag fortsätter med stegräknaren, som för övrigt haft blandat resultat sen jag började. (Med förkylning i kroppen har det gått så där...) 

Jag accepterar mig själv men stoppar mitt beteende. Och jag kommer att må bra. Kanske bättre än om jag hade fortsatt!