Hur mår jag? Egentligen?

- Hur är det?
- Bra.
- Men hur mår du?
- Jag mår bra.
- Men hur mår du egentligen? Psykiskt. Brottas du med något?

Samtalet hände häromdagen. En person frågade mig hur det var. Hur berättade att hon läser det jag skriver och undrar om jag egentligen mår bra. Du vet vem du är. Jag vill tacka dig för att du frågade. Jag uppskattar det enormt.

Sanningen, som jag svarade henne, är både ja och nej. Jag har saker jag brottas med. Saker jag inte vill eller kan berätta här. Saker bara mina närmaste vet om. Gamla saker. Nya saker. Saker jag inte kan påverka. Saker jag kan påverka men som är jobbigt. Saker med mig själv. Andra saker som har hänt.

På frågan om jag mår bra, skulle jag ena dagen svara ett självklart ja. Andra dagen skulle det egentligen vara nej. Men jag svarar oftast ja. Eller så där. Jag har en förmåga, på gott och ont, att trycka bort ett problem. Det löser sig för stunden. Men det finns där. Någon gång kommer det fram och då är det mycket jobbigare att bearbeta det.

Men i grund och botten så mår jag, trots allt, bra. Mitt i mina jobbiga och tuffa dagar vet jag att jag någonstans mår bra och att det kommer bättre dagar. Ibland underbara dagar. Så som livet trots allt ändå ser ur. För alla. Mer eller mindre. Vi har alla något vi brottas med.

Att hon frågade mig efter ett ärligt svar fick mig att fundera. Vi frågar varandra "Hur är det?" Vi svarar oftast per automatik att det är bra. Eftersom vi säger det som en hälsningsfras förväntar vi oss oftast inte något annat än "bra". Borde vi faktiskt ibland göra som personen som frågade mig, att fråga hur det EGENTLIGEN är? Mitt i vardagen. Inget planerat samtal utan oväntat när det faller in. Inte när det "passar" för det gör det sällan om man ska börja fundera. Inte till varje person vi träffar men ibland när vi känner att den här personen kanske behöver det. Det behöver inte heller vara en nära vän. Jag själv är jättedålig på att ställa en sån fråga. Även till mina närmaste som jag helst av allt skulle vilja. För att ställa den frågan gäller det även att vi har tid, och ork, för att lyssna på ett ärligt svar. Ibland är det kanske där skon klämmer.

Om du också undrar hur jag mår, så vet du nu. På ett ungefär i alla fall. Slutligen; tack igen för att du vågade fråga och för att du visade din omsorg.